Går det att vara lycklig?

Kan man vara lycklig och samtidigt ha en historia med känslor av ensamhet, utanförskap och längtan hem till nått mer äkta, innerligt och berörande?

Ja, ja och åter ja!! Allt kan samexistera, komma samman och förenas. Få frid och fred. Det är min upplevelse och mitt perspektiv.

I Livets alkemi delar jag mycket av mitt innersta dolda. Känslor som levt i mitt lilla jag - det mänskligaste och sårbarare i mig - som är i dialog med mitt högre, hållande, vetande jag.

Min övertygelse är att det gudomliga, det högre, det guidande vuxna, det lilla och minsta kan komma samman och leva i hop. Förenas!

Det går att trots och faktiskt genom livets vandring med dess berättelse komma till lycka. Inte för att lycka är en inre plats ivf där jag alltid är glad. Utan för att lycka kan hålla och inkludera alla livets känslor.

Idag kan min ensamhet vila i livets famn och ge tröst. Utanförskap visar och ger mig gemenskap och innanförskap. Illusioner väcker mig och drömmar förflyttar mig.

Lycka är brett. Det är för mig en famn att le i, gråta i, busa i, smärta i, upptäcka i… etc

Jag vill avsluta med att berätta nått så fint!

Hur vi kan göra skillnad genom att vara dem vi är, med det lätta och det svåra vi kanske bär.

Mötte en kvinna i SPA receptionen som frågade om vi setts tidigare. Tror inte det svarade jag. Vi tittade på varandra en stund. När jag nämnde att jag är från Helsingborg kom hon på att det är jag som skrivit Livets alkemi och säger ”Det är jag som skrev till dig att boken berört mig till tårar. Den väckte något djupt inuti.”

Vackert att mötas i det innersta dolda. Det vi inte alltid prata om, men som även det vill bli sett, inkluderat och omfamnat. Få känna sig del i den inre gemenskapen, vara innanför och komma hem.

Livets alkemi om föreningen inuti 💚

All värme //

Konstantina Ikonomidou